Good day?

Fick för mej idag på väg hem (efter att inte ha gråtit på hela dagen!) att jag va mentalt stark, och att det var en så kallat "bra dag". Således bestämde jag mej för att nu får det fan vara nog! Nu ska grejerna, som stått i hallen o bara andats ångest åt mej, packas upp. Disken ska diskas, tvätten tvättas, sängen bäddas rent... i mitt stilla sinne tänkte jag nog kasta bort diverse kort, radera sms och hela den biten oxå.

Tjiiii, fick jag och alla ni som trodde att detta gick som det var tänkt. Ont ont ont, gör det, och fler tårar än jag trodde det va möjligt har jag spillt. Jävla skit. HUR kan det finnas så mycke känslor i en förbaskad burk me olivkräm?!? Eller en jäkla blomlåda? En klänning?

Så, resultatet? Disken ligger upptappad i vasken, väskorna är fortfarande halvfulla men flyttade från ett rum till ett annat. Hygienartiklar ligger spridda lite varstans där de hamnade när jag kastade påsen vilt omkring mej efter nån sorts ångestattack (?). Så man kan säga att dagen slutade i ett litet antiklimax, och nej; det känns inte bättre nu heller.

Semestern är slut

...och således va det min första dag på jobbet idag. Det va inte alls kul. Inte ens lite. Det va skit, och jag ville absolut inte vara där. Ångest gånger massor.

Hur som helst så va mina fyra sista dagar på semestern jättebra me tanke på omständigheterna.

Torsdagen spenderades på Gröna Lund. Ruskigt roliga karuseller, mindre goda langos och många illamående miner. Söta små nallar och allt det där som hör till. Hälsade även på lillasyster som jobbar där, checka in hennes outfit!









Fredagen spenderades i trädgården hemma hos mamma i sällskap med Harry Potter. Han har inte riktigt fått den uppmärksamhet senaste veckan som han borde... men nu kunde jag koncentrera mej lite bättre. På kvällen va jag i Uppsala o strosade runt o käkade gott. Underbar sensommarkväll!

På lördagen vankades det kräftor! Need I say more?! Helt GALEN skiva, goa kräftor, kladdiga lekar och allt som hör till!

Ja, så nu va det dags för depp-perioden på året; hösten. Kul. Jäkligt passande. Inget mys i TV-soffan det här året inte. Fy.

Mitt helvete

Nu börjar det kännas. Nu börjar jag fatta att det är verklighet. Jag kommer aldrig kunna dela något me honom igen, aldrig. Ångest, ångest, ångest. Jag vill ha honom i mitt liv! Jag vill berätta för honom att mina chefer är konstiga, att jag måste omförhandla min lön... jag vill veta hur det går för honom i golftävlingen, hur hans jobb går. Jag vill kunna lyfta luren när jag vill o ringa. Jag vill. Jag vill!!!

Det kommer inte hända igen. Det blir ju inte bättre me tiden, det har blivit sämre... bara sämre. Det blir bara mer o mer tomt för varje dag som går.

Jag saknar o ligga i soffan me benen i hans knä.
Saknar glassen...
Saknar att spola reklam
Saknar hans hand
Saknar kryddstark mat
Saknar hans golfsnack
Saknar att klaga på nyhetsmorgons profiler
Saknar frukost på balkongen
Saknar en stor säng... saknar sällskap
Saknar motorcykeln
Saknar hans skratt
Saknar hans söta små presenter
Saknar att kunna dela allt han och jag gjort
Saknar till o me det där jäkla dataspelet

Men mest av allt saknar jag att skratta o vara glad o bara vara i hans sällskap. Hur kan nåt som kändes så himla bra bli så väldigt fel?!

Vill inte vakna på morgonen, för jag har lärt mej att det är ingen dröm… Det är verklighet, och jag måste lida mej igenom en dag till. Det är ett jävla helvete.

Några dagar på semestern

Igår hälsade jag på mormor. Det borde jag göra oftare, vi bor faktiskt fem minuter från varandra. Tog cykeln dit, (som det inte alls va nåt fel på, det va bara jag som inte pumpat tillräckligt!) och efter mycket om och men följde jag med ut på cykelorientering på kvällskvisten. Cyklade nästan 3 mil, och det va riktigt trevligt. Men idag, mina vänner, har jag så ont i rumpan att jag knappt kan gå!!! Fy fasen, nu blir det inget cyklande på en vecka.





I tisdags blev jag medtagen till Solstugan på lunch. Det va toktrevligt, jag lyckades äta! Åt upp allting på tallriken, och gott var det oxå. Tack för det, vännen!



Sen va det fika-time me några av tjejorna. Det va bokstavligt talat blandat me skratt och gråt. Just här har i väldigt kul åt att Lina vänder min mobil åt fel håll när hon ska ta bilden. (!!!)

Remember

You touched my heart you touched my soul.

You changed my life and all my goals.

I've kissed your lips and held your hand.

Shared your dreams and shared your bed.

I know you well, I know your smell.

I've been addicted to you.

I am a dreamer and when i wake,

You can't break my spirit - it's my dreams you take.

And as you move on, remember me,

Remember us and all we used to be

I've seen you cry, I've seen you smile.

I've watched you sleeping for a while.

Goodbye my lover.
Goodbye my friend.
You have been the one.
You have been the one for me.

Omväxling

Det har faktiskt hänt lite trevliga saker i mitt liv oxå... Min storasyster o hennes man va uppe o hälsade på från Skåne över helgen som va. Hennes barn tittade in en sväng oxå. Lite bilder:

Tre glada systrar

Glasspaus på grönan. Observera att min lilla syster åt upp HELA tivolivåfflan (glass för tre)

Vi var tre tappra själar som åkte... ptjaa, allt!

...och här är bildbeviset! Fritt fall, here we come!

Jessica blev ett lätt intervjuoffer för dessa... styltnegrer! (så får man säkert inte säga)

Storasyster i telefon

Lilla Milla är glad(!)

Systerdotter Elena

Systerson Anton

Suck

Kvällarna är verkligen värst... Tack alla underbara människor som bryr sej, sällan min telefon gått så varm.

Måndagar är skit

Eller ja... hela livet känns lite skit nu. Korrigering: Mycke skit.

Är jag förvånad? Kanske inte. Men precis som alltid kan man inte förbereda sej. Det värsta är att jag inte har någon som helst sofistikerad anledning att vara arg eller sur. Försökte lite tafatt att slåss med bandyklubba, huggas med naglar och smälla till fanskapet, men näe... svårt utan anledning.

Men så som människan funkar... hittar man alltid en strimma hopp nånstans. Känslorna hänger aldrig ihop me förnuftet, dom är så långt ifrån varann som det bara är möjligt när vi talar samma människa. Speciellt hos mej. Jag kan vara jävligt jävligt klok och förståndig, men sen kommer känslorna och jag är bara korkad.

Jag saknar, saknar, saknar, saknar... redan. Hur ska det gå?! Jag har inte gråtit en enda gång idag. Men istället har den där tomma, extremt olustiga känslan av att något är annorlunda infunnit sej. Jag tror hellre jag gråter.

Suck, Stallgatan kommer se mycke mer av mej i framtiden.

För ungefär två år sedan...

...såg jag ut så här i ögat. Det va någon vecka efter min ögonoperation. Jag skrämde många. Det gjorde inte ont då längre, men det gjorde jäkligt ont under själva ingreppet. Nu ska jag göra om skiten igen, och det med blandade känslor. Skönt att bli av med glasögonen (igen) som jag skaffat mej (igen), men att gå igenom operationen (igen) och allting runtomkring (igen) är ingenting jag hoppar av glädje av när jag tänker på...

Mitt i semestern

Jag är inte som alla andra, jag vill ha mycket att göra. Gillar inte att sitta och dega bort min dyrbara tid på att göra ingenting, även om det är precis det jag säkert skulle behöva göra ibland. Nu har jag semester, och när jag tänker efter så är det bara två dagar jag inte gjort någonting, eller haft någonting planerat både morgon och kväll. För mej är det precis som jag vill ha det, men enligt min syster så borde jag tydligen ta det lite lugnare. Min mamma tycker me all säkerhet likadant, och jag tror inte att det är alla mina vänner som tycker det är hälsosamt att oroa sej för motsatsen till va andra går in i väggen för; att INTE ha nåt på agendan.

Men så här är det, och lär er fakta: Jag är spontan, och vägrar sitta bort min ungdom! Det ska jag göra när jag blir 75, oj va jag ska sitta o berätta saker om mitt hetsiga unga liv för alla stackars själar som får ta hand om mej då. Nu tänker jag roa mej!

(och bara för att göra oroliga läsare mindre oroliga, och förstöra dramatiken som jag så duktigt jobbat upp i det här inlägget, så kan jag avslöja att jag nu ska lägga mej i soffan [alternativt på balkongen] och läsa Harry Potter. Undrar förresten va jag ska göra när den är slut?!)

Bravaderna sätter sina spår

Så förbaskat trött idag. Slö som sjutton. Segråttan själv.

Men ack, så trevligt jag hade i helgen:

Pokerkväll på Stallgatan

Här sitter vi o spelar kort o inspekterar den fina utsikten från min balkong. Ljuva sommar!

Omslag

Gick upp klockan halv elva o åt frukost ute på balkongen hos Simon. Strålande solsken o klarblå himmel. En timme senare är det mörkare än mörkast ute, åskan mullrar och regnet faller. Galet, va fort det slog om! I väsby va det tydligen sol fortfarande...

Oj, nu la tv:n av oxå... Scary!

Lägesrapport

Reporter på TV4: "Är du inte lite avudsjuk på dom som har sin första semesterdag idag?"

Intervjuoffer på sin första arbetsdag: "Jooo, det är jag verkligen!"

Haha, det är jag som har min första semesterdag idag!!! Jag jag jag, har för en gångs skull tur med vädret. Det är ju helt opp o ner o grisen gal i granen o musen käkar snus... o så. Konstigt me andra ord, men oj så skönt! Dock är jag rätt ensam om att va ledig, så vi får väl se va vi kan göra av tiden. Hade tänkt att hinna träffa sånna som jag lovat... Det finns åtminstone tre på den listan. Kusin Vitamin till exempel.

Va i Vaxholm o badade idag, sen jag har umgåtts lite varvat med tvätten o Vickie o Annika som suttit inne hos grannen (Vickies syster) under kvällen.

Helgen va tuff, två festdagar med jobb följande dag. Avslutades me bio, då jag o Jenny inte orkade me solen. Mycke trevligt även det!

För ett år sen

...var det inte regn o 15 grader, utan strålande solsken och 30 grader. För ett år sen trodde jag att jag aldrig skulle bli glad igen. För ett år sen började helgen som trots allt blev en vändning på min spiral.

Jag kommer ihåg allt som igår, men det känns ändå så långt borta. Det händer en del på ett år. Tid är underskattat.

En liten färgklick...

Grannarna vägg i vägg

Shit va dom bankar, Vickies syster med tillhörande pojkvän. Hoppas det inte är på varandra utan nån tavla som ska upp.

Vittring

Nu är jag trött på att jobba. Nu vill jag ha semester! Har fått lite försmak på det de senaste dagarna; bad och solsken på dagen o supermysiga kvällar...

Beställt fint väder i tre veckor framåt från o me måndag. Ska förgylla Sverige under hela min lediga tid, så nu jäklar.

Annika

Jag o Annika har umgåtts, pratat 17 år (!) gamla minnen och ätit sushi ikväll.

Annika när vi kommer ut till bilen:
"Men... vafan, har nån repat bilen?! Kolla!"
Jag ser lite bekymrad ut och menar på att det kanske va så innan.
"Men det ser ut som att nån dragit me en nyckel... shit."
"Hmm, stod det nån bil här innan? Jo det stod en här innan... vafaaan..."
Efter ytterligare några sekunders studerande av bilen o lacken:
"Meeeen, det är inte min bil!!!"