Fick för mej idag på väg hem (efter att inte ha gråtit på hela dagen!) att jag va mentalt stark, och att det var en så kallat "bra dag". Således bestämde jag mej för att nu får det fan vara nog! Nu ska grejerna, som stått i hallen o bara andats ångest åt mej, packas upp. Disken ska diskas, tvätten tvättas, sängen bäddas rent... i mitt stilla sinne tänkte jag nog kasta bort diverse kort, radera sms och hela den biten oxå.
Tjiiii, fick jag och alla ni som trodde att detta gick som det var tänkt. Ont ont ont, gör det, och fler tårar än jag trodde det va möjligt har jag spillt. Jävla skit. HUR kan det finnas så mycke känslor i en förbaskad burk me olivkräm?!? Eller en jäkla blomlåda? En klänning?
Så, resultatet? Disken ligger upptappad i vasken, väskorna är fortfarande halvfulla men flyttade från ett rum till ett annat. Hygienartiklar ligger spridda lite varstans där de hamnade när jag kastade påsen vilt omkring mej efter nån sorts ångestattack (?). Så man kan säga att dagen slutade i ett litet antiklimax, och nej; det känns inte bättre nu heller.
tisdag, augusti 28, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Ju mer du pressar dig själv att "de" ska gå över, ju mer tänker du på det...Ge dig själv en chans, allt tar sin tid!
Storkramen till dig!
Skicka en kommentar