Utsikt

Jag har en usel utsikt. Detta är behållningen av det strålande vädret jag får från kontoret. Inte den bästa...

Treårsjubileum!

Jag har bloggat i 3 år! (och en dag)

Status Milla

Idag känns som en bra dag.

1. Jag får tillbaka femsiffrigt på skatten!
2. Jag har gått ner 4,5 kilo!
3. Solen skiner
4. Jag fick bonus på förra lönen
5. Jag ska snart få äta lunch
6. Snart är det lunchdejter med Tine som en rullande rutin igen

Känns jäkligt trist att mitt glesa bloggande består av ett inlägg varannan vecka i punktform. (ännu värre att jag dessutom påpekar det i varje, glest förekommande, inlägg)

Husdjur

Jag hittade en liten svart larv i vårt badrum förra veckan. Påminde om en silverfisk, fast den var svart och mycket långsammare i sina rörelse. Det är lite halväckligt faktiskt. Den dog kort där efter.

Love Actually

Filmen gick på TV4 Film häromdagen. Det är den absoluta triggern för mig, den filmen för med sig SÅ många minnen från England. Jag grinade som ett barn när jag såg den första gången på bio i England, och jag får fortfarande tårar i ögonen när jag hör filmmusiken. (som av en händelse kom den på min iPod imorse) Den berörde mig så mycket eftersom jag saknade mina nära och kära så enormt innan jul, och det var precis då den utspelade sig, och hade premiär. Jag tror att folk trodde det var något fel på mig i biosalongen, för jag grinade lika mycket fortfarande när folk gick ut ur salongen. Mitt ex fick agera nån sorts mentor, stackarn...

Idag påminner den mer om hur jag kände då, och jag saknar den känslan. Jag saknar England, jag saknar att sakna Sverig. Att längta. Då fick filmen mig att tänka på Sverige, nu får den mig att tänka på England.


Det har dessutom varit mycket fokus kring England en period nu. Pappa Ridley har fått cancer. En väldigt aggressiv typ som gör att han har max fem år kvar att leva. Om han har tur. Det gör rätt ont i mig att jag inte hört av mig och hälsat på så mycket som jag borde ha gjort. Snart är det för sent...

Bio

Igår var det dags att se "Män som hatar kvinnor". Den va som väntat väldigt bra, även om mycket var bortskalat. Det hade man kanske förväntat sig... sjukt bra gjort i alla fall! Man blir rätt illa berörd av vissa scener dock...

Vi sprang på Anna och Erik oxå, de hade visst bestämt sig för att se samma film! Kul!