Jag är lyckligt lottad

I förrgår kom jag på hur lyckligt lottad jag är. Jag träffade en gammal klenod till pojkvän, som betedde sig så ruskigt barnsligt och osmidigt att jag fick fjärligar i magen av att bara tänka på min egen guldkille där hemma.

Sen träffade jag även min kollega från mitt förra jobb. Det är ett rent helvete där fortfarande, folk slutar och moralen och strukturen i företaget är obefintligt. Jämför genast med min nuvarande arbetsplats är rena himmelriket! Motsatsen, jag trivs så bra!

Dessutom bor jag på gång- och cykelavstånd till allt i hela stan! Det är lite småtöntigt, men det har faktiskt varit lite av min flickdröm.

Puss från lyckliga Milla! (oj, va mycket bättre det hade låtit om jag hetat Lotta!)

Jaha

Jag känner mig bortglömd. Jag lever, jag finns. Jag vill oxå umgås!

Imorse

Det va fågelskit på min cykelsadel imorse. Det är inte okej.

Helg igen

Jag vet inte varför, men det går inte ihop. Det blir inte samma sak på båda sidorna om likhettecknet; jag har så mycket att göra att jag känner att jag inte fåt en lugn stund på flera veckor. Trots detta tycker jag mig inte ha något att blogga om. Why?

Därför ska ni få höra om min helg.

Fredagen va jag ute med jobbet på Gerdas. Killarna där va riktiga idioter de flesta av dem, jag fick ett utbrott på en snubbe som inte lämnade oss ifred, som hela tiden skulle ta på oss. "Flörrlåt" sluddrade han vidare och tog mej på brösten. Jag smällde till honom, och sen kom vakten och slängde ut honom.

Lördagen spenderades hemma hos Anna på jobbet. Vi hade tjejkväll med pizza och rosévin och fotboll (hm). Sen mötte vi upp Sissi och gjorde stan! Träffade på ytterligare en idiot; den här gången en DRYG göteborgare från vårt största konkurrerande företag. Honom smällde jag inte till även om han förtjänade det. Jag gick hem vid halvfyra, blödandes på smalbenet och så ont i fötterna att jag övervägde att sova i Humlegården.

Söndagen började med att Simon väcker mig klockan 09.00 och säger att det är klarblå himmel och att jag borde följ med och golfa. Med huvudet bankande och inte så många timmars sömn i kroppen lyckas jag faktiskt göra rätt bra ifrån mig på golfbanan, trots att hela jorden snurrade 10 gånger snabbare när jag skulle böja mej ner för att pegga upp. På kvällen va det sommarfest på Diplomat. Jag va trött. Maten va supergod!

Lördag.

Ibland...

...känner man sig så onödig! Jag har inte gjort ett dyft vettigt idag. Kom hem efter jobbet, gjorde mat, och sen har jag inte gjort nåt alls. Inte diskat, inte packat ut några kartonger, inte städat, inte bloggat (förrän nu)

Allt jag gjort är att sakna min goa kille. Varför saknar man så mycket ibland? Jag träffade honom nyss. Han åkte till Tyskland idag, men jag pussade på honom imorse.

Äsch, jag jag går och lägger mej istället.

Tema: Flytt

Det har skrivits mycke i denna vällästa (?!) blogg om flyttar. Alla har dessutom rört mig. På tre år har det blivit hela fyra stycken faktiskt, det är banne mig inte dåligt.

Alltid gnäller jag på samma sak; inte tillräckligt med galgar, jobbigt att så in prydnadssaker i tidningspapper, alltid massor med kartonger som står kvar i flera månader efter man är "klar" med uppackandet. Jag ÖNSKAR innerligt att det var endast dessa problem jag hade haft med denna flytt.

Nu spelar det ingen roll hur mycket jag packar upp - jag har ju för sjutton ingen stans att ställa det! Vi flyttstädade Simons gamla lägenhet i helgen, och det va ju givetvis massa saker som kom med därifrån, fastän flyttlasset redan gått. Jag trodde helt ärligt inte att det skulle vara fysiskt möjligt att få in prylarna i nya lägenheten. (undramatizer: men det var det)

Nu har jag packat upp tre, snart fyra, flyttkartonger och det syns ingen skillnad. Jag har slängt massor av skor, för att inte tala om kläder, smink, hårprylar, CD-skivor (Lina, jag hittade en gammal skiva Micke bränt till dej! Eller ja, fodralet iaf) och böcker. Simon har inte varit sämre, sålt iväg alla sina gamla LP-skivor, VHS-band och slängt 3/4 av sitt gamla förråd. Lägg sedan till alla våra köksprylar som vi rensat rejält...

VI FÅR FORTFARANDE INTE PLATS!

Käre gode gud, jag önskar mig ett vindsförråd utan snetak som man får plats med saker i.

Det gör jäkligt ont...

...men hej då skor!