Eller ja... hela livet känns lite skit nu. Korrigering: Mycke skit.
Är jag förvånad? Kanske inte. Men precis som alltid kan man inte förbereda sej. Det värsta är att jag inte har någon som helst sofistikerad anledning att vara arg eller sur. Försökte lite tafatt att slåss med bandyklubba, huggas med naglar och smälla till fanskapet, men näe... svårt utan anledning.
Men så som människan funkar... hittar man alltid en strimma hopp nånstans. Känslorna hänger aldrig ihop me förnuftet, dom är så långt ifrån varann som det bara är möjligt när vi talar samma människa. Speciellt hos mej. Jag kan vara jävligt jävligt klok och förståndig, men sen kommer känslorna och jag är bara korkad.
Jag saknar, saknar, saknar, saknar... redan. Hur ska det gå?! Jag har inte gråtit en enda gång idag. Men istället har den där tomma, extremt olustiga känslan av att något är annorlunda infunnit sej. Jag tror hellre jag gråter.
Suck, Stallgatan kommer se mycke mer av mej i framtiden.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Gumman, du är värd det bästa. Jag förstår att det känns tungt men vi finns alla här för dig! Blir roligt att träffa dig i dag! Puss
Gumman då.. :( Jag vet hur det känns, det är jättejobbigt i början. Men det kommer att bli lättare senare... Man får glädjas åt det bra stunderna man har haft med varandra! DU är värd den bästa Camilla :)
Skicka en kommentar