Min jobbsituation

Intervjuerna börjar strömma in, så nu är jag inte det minsta orolig att jag inte ska få något jobb (det har jag nog aldrig varit heller), men däremot blir det ju jobbigt när man måste välja. Tänk om jag väljer fel?! Och inte nog med det; man får ju inte alla svar på en gång! Vissa jobb har jag, Arbetsförmedlingen och A-kassan var god håll för öronen, tackat nej till i hopp om att dom andra intervjuerna ska generera något mer utmanande och intressant. Det kanske va dumt? Tänk om jag inte får nåt av dom andra?

Fast det alldra värsta i hela den här röran är nog det jag tvingades göra idag; gå på rekryteringsträff för ett jobb jag hellre skulle plantera skog resten av mitt liv än att söka frivilligt. Det är vår kära arbetsförmedling som så fint förmedlat det jobbet till mej (läs: TVINGAT, "Annars får du ingen a-kassa, moahaha"). Gissa som vad? Sängförsäljare i Slagsta Strand! Klart jag får det jobbet om jag vill, men jag vill ju inte ha det! Va ju ändå tvungen o gå dit, så där satt jag me armarna i kors, lutade mej bakåt o stolen, talade bara när det va absolut nödvändigt, förklarade att jag slutade på mitt förra jobb för att jag va trött på sängar, och att jag flyttat till Väsby för att slippa resvägen. Dessutom hade jag med mej en halv och slarvigt skriven CV och agerade så där lagom nonchigt.

"Men Camilla, det här känns ju jättebra! Du har gjort ett riktigt bra intryck, jag tror du kommer passa bra hos oss. Jag kontaktar dig angående hur vi går vidare under morgondagen."

Men VA?! Han skulle bara veta hur gott intryck jag gör när det faktiskt är mitt mål... FAN. Så nu bönar jag och ber att jag ska få ett positivt svar (och inte en fjärde intervju!) från något av alla andra ställen jag varit. Snälla Gud, hjälp mej med det här nu...