Jag är inte på topp

Gick hem tidigare från jobbet igår. Mår inte helt hundra.

Satt istället hemma med Jessica o glodde på gamla hemmagjorde filmer på oss. Om man tar bort mammas katastrofala naturbilder samt det faktum att hon aldrig lyckades filma det som faktiskt va viktigt i en gymnastiktävling, dvs. själva hoppet/volten/hjulningen, så va det riktigt kul.

Men shit, va man har gått ner sej på 12 år. När jag va liten kunde jag sjunga. Jag sjöng solo i Vilundakyrkan på nån FN-dag, solo i kyrkor här o där. Jag va en liten körtönt! Men fortfarande kunde jag sjunga, och det lät bra. Kommer fortfarande ihåg låtarna; försökte lite diskret sjunge med, men det finns inte en chans att jag kommer upp i dom höga tonerna längre. I suck. Kanske är det för att jag börjar känna av en förkylning?!

Va som inte beror på förkylningen är i alla fall nivån på mina gymnastiska konster idag. Jag va riktigt bra på att stå på händer när jag va 10. Va givetvis tvungen att prova ett handstående, vilket jag inte gjort på minst sex år. Jag är inte duktig längre. Det är ett under att varken jag eller nånting i möblemangsväg hemma gick sönder.

Såå... en smärt, skönsjungande och vig liten tjej har idag blivit en betydligt mer osmidig, stel och snarare falskt sjungande brud som kom på sej själv me att ge ifrån sej ett sånt där hemskt ljud varje gång hon ska upp ur soffan... fy.

Inget fula ankungen-syndrom här inte. Var tog mina kvalitéer vägen?!