Inatt hade "någon" fest på femman. Det finns egentligen bara en som det skulle kunna va... Det va ett jävla liv, lät mer som hustrumisshandel än fest. Någon som slog i trappräckena så det dånade i hela huset, skrek o kastade saker. Sen lät det helst plöstligt som om att ljuden kom ovanifrån, dvs från sjuan. Några minuter till går, och glas krossas. Skulle kunna varit ett vitrinskåp som välte. Sen börjar en hund skälla o dela trapphuset skakar. Tänkte att det va väl polis med hunpatrull eller nåt. Mer skrikande, gråtande, ropande, dundrande... Äntligen vid halv två blir det tyst efter över en timmes väsnande.
Imorse funkade inte hissen. Tog trapporna ner och på femte våningen ligger skärvor av plast. På fjärde våningen ligger mitt välta vitrinskåp - någon har slagit sönder ett fönster i trapphuset. Mellan fjärde o tredje våningen sitter hissen. I hissen ligger diverse ölburkar och cigarettfimpar. Ligger även ett paket cigaretter utspridda på hela golvet på trean. På bottenvåningen ligger en bit av en trottoarsten som någon använt för att slå in plastfönstret på portdörren (varav plastskärvorna på femman). Dessutom fungerar nu inte den automatiska öppningen av porten.
Med andra ord; det va ingen polis som kom. Pratade med "festansvarige" o det visade sej att någon suttit fast i hissen i en dryg halvtimme, o att han som haft sönder fönstret bodde på sjuan... Det var ju såklart hans fel, för han hade kommit ner o börjat "reta" festprissarna; kallat en tjejkompis för fula saker. O portdörren hade han ingen ANING om hur den hade gått sönder. En hund? Nej, DET hade han inte hört. Va han hade för kompisar? Nej, men det va ju inte deras fel, det va ju han på sjuan!
Jodå, men det känns säkert att bo på Stallgatan 1!
PS. Detta betydde att jag o Bengt fick BÄRA upp allt golv sex trappor. SYND om oss...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Blev du nöjd, blev det fint?
Skicka en kommentar