Tankar

Varför är det så mycke snack på folk? Det pratas om moral, det pratas om hurvida man ska vara ärlig, och hur ödmjuk man anser sig själv jämfört med andra. Motsatsen bevisas ständigt.

Bara för att reflektera över mej själv; "Bättre att ångra det man gjorde, än det man inte gjorde". Jahaja. Och hur ofta sätter jag det ordsrpåket till praktiken?

En annan; jag är lite ledsen och pratar med någon som alltid säger sig lyssna och förstå. En mening med tröstande ord, sen orkar denna någon inte lyssna längre. Tror kanske att jag tycker synd om mej själv - patetiskt.

En hemlis: JA! Ibland tycker jag faktiskt synd om mej själv! Men kunde jag välja, gott folk, skulle jag hellre vara superlycklig o flyga på små moln varje dag.

Önskar att den dubbelmoral jag varje dag praktiserar mer eller mindre skulle visa sej lönsam. Eller bara lite nödvändig. Vet inte vem jag försöker lura. Säga en sak, ge ett visst råd - Som sedan är som bortblåst när det gäller mej själv.

Att en pytteliten detalj i mitt liv kan påverka hela mitt tankesystem - hela min tillvaro. Vem ska man skylla på? Darwin eller Gud? Nån annan? Reklamation nån? Jag kom utan både bruksanvisning, kvitton o garanti...