London continues...

Jag har glömt att berätta lite om London. Har fått interna klagomål.

Ni behöver inte läsa, men jag skrattade mycke o länge när Tessan går rakt in i en upphängd brandslang! Så korkat, och så Tessan. Förra gången var det dörren hon slog upp i munnen på sej själv, denna gång knallar hon rakt in en brandslang!

Hela London måste ha garvat när jag o Tessan gick o sjöng London Bridge is falling down, falling down, falling down för fulla halsar. Vi provade även kanon, men insåg snart att Broder Jacob var bättre för detta ändamål. Finns film (utan ljud!) på detta spektakel!

Det allra mest irriterande va att vår första natt hade hotellet gjort nån felbokning, så vi fick ett rum utan facilities. Fyyyyy fasen va Milla va arg! Det va ju duschen jag hade sett fram emot. Och sen fick vi packa allt igen o flytta till ett mycke fräschare rum med toallet o dusch (som ifos kändes som en flyplansvariant, den till o me gungade!)

Barcardi Breezer flaskorna som stod utanför vårt rum i en påse efter det att städerskorna varit där, är en annan komisk sak. Vi kom fram till att det var för att vi skulle skämmas dom inte ville slänga bort dom. Men vi behövde aldrig titta på rumsnumret, bara efter flaskorna. Jättesmidigt.

Vår förfest med Milla i underkläder (not matching) liggandes på en säng (not very comfy) drickandes vin ur toalettglas (not very tasty) och ätandes jordgubbar (very nice). Inga kommentarer! Men det inbjöds till många skratt!

När två galna svenskor har önskat en och samma låt i fyra timmar, och den till sist kommer kan ju alla räkna ut vad som händer. Vi äger dansgolvet, enligt oss själva. Enligt vårt sällskap va vi pinsamma turister. Whatever! "I aaaaam the one and only..."