Prata, gråta o skrika. Ut med allting. Men det kommer ingenting.
Finns så mycket jag ville säga, men jag är tyst. Som ett svart hål i rymden; så mycket energi samlas att allt blir tomt. Det blir ingenting; ett svart hål. Jag känner ingenting. Känns som att jag inte bryr mej. Jag vill känna massor för jag är ledsen, men känner ingenting. Orkar inte. Fattar inte hur människor orkar samla allt inom sej. Går alla runt med svarta hål för att känslorna inte släpps ut? Vem lurar man då?
torsdag, juni 29, 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar